Lusten är i allra högsta grad andlig!

Mitt under mitt andliga uppvaknande i våras uppenbarade sig en ny kris. Efter att ha läst Eckhart Tolle:s Lev livet fullt ut kände jag att jag förstod sambandet mellan smärta och njutning på djupet (mer om det längre ned) och givetvis gick tankarna till mitt yrke. Jag lever på att skriva och läsa in erotiska noveller. Hur går den ekvationen ihop?

#lust #lustfylldanoveller #andlighet #spiritualitet

Det var inget lätt pussel att lägga, i alla fall inte för mig. Kanske för att mycket stod på spel. Om jag nu inte skulle kunna fortsätta med mitt jobb, så skulle det krävas en stor förändring ... Men, så var det den lilla detaljen, att det fortfarande kändes rätt.

Lusten räddade mitt liv.

Ja, jag brukar uttrycka mig så. Ingen kan såklart veta vad som skulle ha hänt om saker blivit på ett annat sätt, men ... Jag tvivlar på att jag kunde ha kommit hit snabbare i alla fall. Vi börjar från början.

Det var 2020. Året då Covid bröt ut och barnen var mer hemma än borta från förskolan. Då jag skrev på min C-uppsats i organisationsutveckling och såg fram emot en kandidatexamen. Det var minst sagt en utmanande och intensiv vår, men också en transformerade för jag hittade tillbaka till skrivandet, och via det till lusten.

Jag blev tidigt berövad min förmåga att leka och ha kul. Med handen på hjärtat har jag väldigt få minnen av barnslig lycka. I början av tjugoårsåldern hade jag nog min friaste och roligaste period, men sedan träffade jag min exman och livet drog igång på riktigt, med stora investeringar, tre barn och karriärsatsningar (mer om detta här). För någon som inte hade så nära till leken, blev tillvaron snabbt allvarlig och våren 2020 bestod mina dagar av att ta mig igenom mentala checklistor. Jag var utmattad, men kämpade på som jag lärt mig och sedan länge accepterat.

Tills jag skrev min första roman. Då skiftade någonting inuti och skrivandet blev livsviktigt för mig. Då förstod jag det nog knappt - Jag motiverade det med sedan länge slumrande författardrömmar och kändisskap - men det handlade aldrig om det.

Under skrivandet var jag helt och fullt närvarande. Endast här var jag hundra procent i min kropp och kunde komma i kontakt med lusten igen.

Så det var kanske inte så konstigt att det var just lust och romantik som kladdades ut på sidorna. Jag drogs in i min egen fantasivärld och förfördes av kärlekshistorien, av lusten som byggdes upp sida efter sida. Det blev som en drog, som ett beroende och jag ville bara ha mer. Romaner fick sällskap av erotiska noveller och snart var jag som en högpresterande fabrik. Idéerna tycktes aldrig ta slut och varje novell blev ett nytt äventyr.

Under ett och ett halvt års tid skrev jag nära åttio noveller. Jag djupdykte i min egen sexualitet, följde nya vägar och utforskade mina gränser som bara verkade förflyttas. Till slut blev processen närmast meditativ. Så fort jag lade fingrarna mot tangenterna så försvann jag i väg någon annanstans. Ibland kändes det som en minneslucka efteråt. Jag ifrågasatte aldrig det här, bara följde vägen framåt som verkade läggas för mig. Inte förrän i april i år, när precis allt ändrades.

Efter ett tufft halvår som startade med att jag nådde botten och förlorade det mesta av min tidigare identitet och avslutades med någon form av andligt uppvaknande, gick jag omkring med ett ständigt leende på läpparna, pirrigt förälskad. Inte i någon person. I livet. I mig själv. I världen.

Det var som att jag levde i en enda lång, fördröjd orgasm.

Jag ville läsa om energier, om frekvenser, om manifestation, om meditation, om själslig utveckling ... och känna eurforin i kroppen. Inte skriva om sex. Jag behövde inte längre skriva lustfyllda texter för att försätta i det magiska tillståndet, åtminstone kändes det så då. Men jag kände fortfarande att det var viktigt. Att det inte bara var för mig jag skrev ... så att sluta med det, kändes inte heller rätt. Och nu är vi tillbaka där vi började.

Smärta och njutning

Man brukar säga att de hör ihop. Att de under vissa omständigheter till och med kan vara svåra att skilja åt. Det har alltid intresserat mig, hur det fungerar. Hur njutningen kan få smärtan att försvinna, eller nästan förhöja lustkänslorna. Till och med nu när jag skriver om det blir jag lite exalterad. Jag tror i dag att vårt jagande efter njutning, oavsett om det handlar om sexuella relationer, shopping eller spel ... så väntar alltid smärtan vid slutet. För de hör ihop när vi jagar efter kickarna på utsidan. När vi speglar världen och tror att det vi saknar i hjärtat går att finna utanför kroppen. Ingen människa eller situation kan fylla hålen åt oss. Det arbetet måste ske inifrån. Först när vi fyller upp oss själva med kärlek och det rinner över kan vi ge villkorslöst till andra.

Det är ren lycka. Den behöver ingen stimuli, ingen motsats för att existera. Den kommer inifrån, springer ur lusten och är fri från destruktiva konsekvenser.

Under en promenad i Marabouparken slog insikten plötsligt ned. Jag pratade rakt ut, sket fullständigt i om någon trodde att jag var galen, för pusslet måste läggas. Flera år av sökande var äntligen till ända. Jag förstod äntligen hur det går i hop.

Mer i nästa inlägg. Haha. Nej, jag bara skojar. Mitt resonemang den dagen lät ungefär så här:

• Alla jagar förälskelse, passion och lust. Varför?

• I lusten känner vi oss riktigt och fullt levande.

• Om man alltid känner sig fullt levande och pirrigt förälskad minskar betydelsen av förälskelse och passion väsentligt.

• Det är målet. Ja ... Vi älskar föräskelsen och passionen för att vi vet att den är viktig. Att det finns en nyckel här ... Att det kan, eller kanske borde, vara annorlunda att leva.

Lusten är en försmak på hur ett upplyst liv kan kännas precis hela tiden.

---

Där är den. Insikten. Den som fick allt att gå ihop. Vi vill alla vara den mest autentiska versionen av oss själva. Den som inte tyngs eller dras tillbaka av våra trauman. Den som älskar villkorslöst alltid, den som skapar sitt drömliv och njuter av varenda sekund av livet. Eller hur? Det är dit vi alla vill nå ... Vi vet det. I magen, i hjärtat. Vi hoppas in i det sista, för vi har fått smaka på hur det känns när det inte finns några bekymmer, när allt är vackert och ögonblicket hänför oss.

Det händer ibland när vi upplever naturfenomen, men oftast när vi är förälskade. När tiden tycks stanna och omvärlden försvinner.

Lusten är en kompass, en vägvisare, en guide mot ett lyckligt liv. Den har makten att slita oss ur svåra situationer och känslotillstånd. Till och med när allt är mörkt och världen är emot oss, så kan lusten tillfälligt ta oss någon annanstans. Den är världens bästa motivation, för vi är menade att må bra och vara euforiskt lyckliga. Vi är menade att leva i nuet och njuta av varje ögonblick. Vi är menade att vara i våra kroppar och använda våra huvuden på ett produktivt sätt för att skapa den framtid vi drömmer om, inte tvärtom.

Så att vi kan fortsätta att vara lyckliga, för alltid.

Med den insikten förstod jag att även om jag inte behöver det lustfyllda skrivandet för egen del längre, så kan jag göra stor skillnad för andra människor. Den resan jag har gjort, som har transformerat mitt liv, är givetvis tillgänglig också för alla andra. Genom mina lustfyllda noveller och romantiska romaner hoppas jag att kunna nå in till din kärna så att du blir påmind om hur fantastiskt det är att leva. För så länge det finns lust, så finns det hopp.

Hur stor plats tar lusten i ditt liv just nu? Finns det något du skulle kunna förändra, välja in för att göra livet lite roligare att leva? Lämna gärna en kommentar nedan.

Kärlek,

Sofia Löfgren